Hanteringen av odöda
John Ajvide Lindqvist
Language:
Pages: 334
ISBN: 2:00048692
Format: PDF / Kindle (mobi) / ePub
Stockholm en dag i mitten av augusti. Det är onaturligt varmt fast det är sent på kvällen och överallt klagar människor på huvudvärk. Det känns som om ett elektriskt fält lagt sig över stan. Ett omvänt strömavbrott. Inga lampor kan släckas, inga maskiner stängas av. Paniken ligger i luften. Så plötsligt är allt över. Ingenting har hänt…
Den pensionerade journalisten Gustav Mahler är trött på livet. Allt har gått fel och allra värst är att hans älskade barnbarn Elias nyligen dött i en olyckshändelse. Nu får Mahler plötsligt ett samtal från en gammal kontakt på Danderyds sjukhus som påstår att de döda vaknar. Det måste vara ett skämt. Ändå tar han sig dit för att undersöka saken.
Han möts av en lika ofattbar som skrämmande syn. Läkare på sjukhuset bekräftar: massor av människor som avlidit under den senaste tiden tycks ha vaknat till liv. Mahler slås av en tanke. Elias. Men han är ju begravd. Mahler vet ändå att han måste åka till kyrkogården.
Dr Dale's Zombie Dictionary: The A-Z Guide to Staying Alive
The Last Mailman: Neither Rain, Nor Sleet, Nor Zombies
Supermarket Lady men fick ingen ledning. Möjligen gick han hennes vägar, satt i hennes korg. Klockan var halv fem. Fyra och en halv timme tills han skulle upp på scen, och redan började fjärilarna fladdra i magen. Han drack en kopp kaffe, rökte en cigarrett och gick in till Magnus, ägnade en halvtimme åt att prata Pokémon, hjälpa Magnus att sortera korten och översätta vad som stod på dem. »Pappa«, frågade Magnus, »vad är ditt jobb egentligen?« »Det vet du ju. Du var ju med på Norra Brunn en
hämtade en tub med Apotekets hudsalva och gned varsamt in varenda centimeter av den styva huden. Till hans glädje såg huden efter en minut lika torr ut som den gjort innan. Den sög alltså åt sig. Han gick över kroppen med salva igen och igen, tills tuben var slut. När han klämde en bit av huden på Elias underarm mellan tummen och pekfingret var den mindre stel än förut. Mindre som läder, mer som gummi. Men lika torr. Han fick köpa mer salva. Arbetet skänkte lättnad. Hudens uppmjukande var det
honom, grep sedan telefonen på sin sida av sängen. »Ja, det är Mahler.« »Det är jag, Anna.« Satans jävlar. Idiot. Hur hade han kunnat sova? Annas röst lät sönderklämd, darrande. Hon hade varit vid Råcksta. Mahler sköt benen över sängkanten, satte sig upp. »Ja … hej. Hur är det?« »Pappa, Elias är borta.« Mahler drog in luft för att berätta, men hann inte innan Anna fortsatte: »Två män var här nyss och frågade om jag … om jag hade … pappa, det har … inatt … det är döda människor som har vaknat
skrek han. Vällingbyplan 17.32 Mahler rörde sig långsamt över torget med svett klibbande under skjortan. I handen hade han en påse mat till sin dotter. Avgasgrå duvor stultade undan framför hans fötter med en decimeter till godo. Han såg själv ut som en stor, grå duva. Den tunnslitna kavajen hade han köpt femton år tidigare, i samband med att han blev fet och inte kunde använda sina gamla kläder. Byxorna samma sak. Av hans hår fanns bara en krans över öronen kvar och flinten hade av solen blivit
var neddragna, men solen pressade sig in genom gliporna, ritade glödande streck över köksbordet och belyste virvlande dammkorn. Han borde städa. Orkade inte. För två månader sedan hade det varit fullt med saker på bordet: frukt, post, någon leksak, en blomma som plockats under en promenad, någonting Elias gjort på dagis. Livets bråte. Nu fanns bara de två tallrikarna med färdigmat. Värmen och dammlukten. De klarröda tomatklyftorna; ett patetiskt försök. Han gick till Elias rum, stannade i
